Välkommen till min blogg. Den är högst annonym då jag skriver precis det jag känner ... för stunden.

Inte för att jag har problem med ärlighet , men ofta får man lägga locket på för att inte såra folk och behovet att få ut saker och ting är stort.

Jag lever ett typiskt Svensson-liv i en  liten stad. Min sambo och jag planerar giftemål nästa år och vi har en liten son under året.

Bor i en liten villa i ett bra område och har helt okej grannar.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva för när jag tänker på det så har jag ingenting att klaga på, men behovet att få ventilera är påträngande.

Sitter just nu hemma och har tittat lite på tv, sonen sitter i sin babysitter och leker nöjt med sitt babygym. Borde städa undan lite då vi ska resa bort över midsommar, men varken lusten eller orken vill infinna sig.

Kommer förmodligen sätta igång då lillen har somnat. Vill ju inte komma hem till ett rörigt hus efter helgen.

Min blivande man är ju inte direkt någon "husgud" och rent av kass på att se vad som behövs göras. Men men , det är vanlit har jag förstått. De flesta av mina kompisar klagar på deras pojkvänners "städinkompetens"

Jag har försökt få honom att öppna ögonen men än så länge har jag inte lyckats.

Oftast kan jag hantera slängda kalsonger och strumpor men ibland kan jag bli så grymt irriterad, hur j-la svårt ska det vara att lägga smutstvätten i korgen.

Fast han är underbar på många sätt, och jag ser verkligen fram emot att bli hans fru.